Jag: Va? Ne.. hur har du räknat?

Anton: Kolla! Ett, två, tre, fyra, feeeem!

Jag: Ja..okej (förvånad)

Det blir så när man har tappat räkningen. Fast fem veckor känns ganska mycket ändå. Men jag har ju sjukt mycket att göra i skolan innan dess så hoppas att tiden går fort. Det har gått ganska fort med tanken på att det inte var så länge sen vi var där och när vi kom hem (14 aug).

Det ska bli kul att åka dit, men vi är oroliga.. oroliga och tycker synd om alla översvämningensoffer. Det började redan när vi var där i somras då vattnet var i norra Thailand. Efter någon månad har vattnet nått Bangkok. Man kan säga att Bangkok står i (naturliga) vägen för vattnet att nå ut till havet. Dett är hemskt! Man blir ledsen när man tänker på det. Över 500 människor har dött, miljontals har förlorat sitt hem. Jag är inne och läser nästan varje dag på en sida som motsvarar Aftonbladet. Vattnet har sjunkit på vissa ställen, med det följer sjukdomar, skräp mm..

Jag kan bara hoppas att det blir bättre snart.

Nu ska vi dricka te! Jag tackar för mig, för idag. Vi hörs imorgon!